Om en flytt

Ja, nu är det faktiskt så att jag kommer att byta bloggadress till: http://thesumofalltears.blogg.se av diverse skäl men bl.a. för att jag inte lika lätt kan ändra layouten på denna blogg. Den här bloggen kommer dock att finnas kvar för er och mig om ni/jag vill kolla på alla gamla inlägg jag skrivit etc. Dessutom har jag raderat min poesiblogg då jag inte längre har användning för den så det ni ska göra nu är att genast gå in på min nya blogg och kommentera och uppdatera era feeds eller bloglovin's.
Då ses vi där då, :)

Om bloglovin

Tänkte att alla kanske inte förstår sig på RSS så om ni ändå vill följa bloggen så kan ni bli medlemmar på bloglovin.com och börja följa den där. Eller bara klicka här :)

[fotoinlägg]

Var på en promenad med Felicia igår. Pandapromenad om man får säga så. Våren är snart här på riktigt. På något sätt känns det bra inombords. Som om den där blomman faktiskt börjar bryta igenom asfalten.

Om löparångest

Hej, igen. Jag ska faktiskt försöka uppdatera här lite oftare nu när jag har min fina, nya layout *ber fult om sympatipoäng*. I alla fall, som jag nämnde i förra inlägget så är jag fortfarande sjuk sedan London vilket känns lite synd nu när våren verkligen står för dörren och inbjuder att ta långa löparsteg i skogen. Så känns det för mig varje vår. Så fort solen kommer fram får jag spring i benen och känner att det nog är dags att gå ut och spring för att komma i form igen efter vinterns uppehåll (och inför badsäsongen såklart). Jag var faktiskt riktigt duktig förra våren och sprang 6 km tre gånger i veckan men sen kom Vässarö och fördärvade mig och efter det den långa, kalla hösten och då känner jag mig alltid så otroligt opepp på allt som har med löpning att göra. Men nu är det alltså dags att knyta på sig löparskorna och börja komma igång igen - så snart förkylningen gått över vill säga. För jag få verkligen dåligt samvete över alla onyttigheter jag stoppar i mig och för att råda bot på det har jag bara en lösning; spring, spring, spring. Så det tänker jag göra.... Snart...

Om London

Nyss hemkommen från London sitter jag i mitt rum men en sjal om halsen och försöker mota bort den dumma förkylningen jag drabbats av. Det sägs ju att man inte kan åka till England utan att bli sjuk och det verkar ju stämma eftersom alla jag reste med blev sjuka antingen där eller då vi kom hem. Å andra sidan sägs det att man inte kan undvika regn i London och där har de ju fel eftersom vi faktiskt hade otroligt bra väder utan en endaste liten regndroppe. London var för övrigt fullständigt underbart och jag känner att det nog inte räcker med att vara där en gång utan man behöver ett par vändor till, minst, för att hinna se allting och sen bara insupa atmosfären och vandra runt i Kensington Garden med lite picknick och rött vin. Jag trodde faktiskt inte att London var något speciellt men det är det verkligen. Något speciellt mysigt och vackert. Jag har svårt att uttrycka vad jag känner så ni får hålla till godo men det är en känsla någonstans inom mig där hela stämningen är samlad. Den vill jag tillbaka till. Snart. Så, vi ses igen, London. Och flickor, tack för en underbar resa.

Om hopp som spirar och dör

Jag vet att jag suger på att uppdatera men håll tillgodo!
Om en vecka kommer ett plan lyfta mot London med mig, Lisa, Sara och Felli på. Vi kommer vandra runt bland kvarter, fika på bohemiska caféer och shoppa på Oxfordstreet. Jag hoppas vi får en underbar resa men jag har svårt att tro något annat än att vi kommer att få det.

Nu kommer sommaren till Sverige. Nåja, våren i alla fall, och det är dags att börja hoppas på lycka igen. Varje år då snön smälter känns det som om nya möjligheter spirar upp ur den torra asfalten, slår rot och blommar ut som vackra drömmar. Varje år glömmer man att vattna dem och till slut vissnar de och dör - lagom till att snön lägger sig tunt över dem igen. I år ska det bli annorlunda, jag ska vattna och göda och tala till dem - allt för att hålla dem vid liv. Kommer det att gå? Vem vet?

Jag har, som ni alla vet, läst ut alla Twilightböckerna nu och nörd som jag är så har jag såklart hängt på hennes hemsida och fixat supernajsa Spotify-playlists till alla böcker så att man kan lyssna och läsa samtidigt - allt efter Stephenies egna förslag. Så vad väntar ni på? Lyssna :)
Twilight (Om jag kunde drömma), New Moon (När jag hör din röst), Eclipse (Ljudet av ditt hjärta), och Breaking Dawn (Så länge vi båda andas). För övrigt är Spotify världens bästa program!

Så, det var en liten uppdatering i alla fall. Jag ska skärpa mig, promise!

Om stora ångest-dagen

Idag är det "Alla hjärtans"-dag vilket innebär ångest, illamående och allmänt onåd hos alla oss singlar i världen. Det är dagen som gör att de älskade får buketter med hundra, röda rosor, gelehjärtan i mängder och skumbad. Det är dagen då alla går omkring och ser nykära ut igen; håller handen, fnittrar och kysser varandra i tid och otid. Dagen då vanliga parker och promenadstråk fylls av par, såväl unga som gamla, som ser varandra djupt i ögonen och ler så där fånigt som bara man borde få göra när man precis insett att jorden är rund. Men hur blir det för alla andra? Vi tvingas hållas inomhus (om vi inte tycker om självplågeri vill säga), undvika all slags media då det pumpas ut "100 tips till din älskade", "Så får ni bästa kärleksdagen" och "Ingen present? Lugn, vi har alla tipsen!" från radio, tv och inte att glömmas - tidningar. Nej, "Alla hjärtans"-dag är en dag av olycka och missöden. Fredag den trettonde? Släng dig i väggen för idag är det "Alla hjärtans"-dag.