Om mina katter vore människor

Läste nyss ett jättegulligt inlägg om hur ens husdjur skulle vara som människor. Jag blev superinspirerad så nu kommer ni att få lära känna mina katter/människor; Ronja och Wilma.

Möt Ronja. Ronja är livsnjutaren som inte kliver upp ur sängen i onödan. Hon börjar närma sig 40-strecket men lever som om hela livet fortfarande vore framför henne, som om hon bara kan slappa lite till och sedan ta tag i saker och ting. Hon latröker ibland på betongbalkongen i förorten, inbillar sig att träningen hon får då hon bakar räcker och hon har trådlösa telefoner överallt i lägenheten (bara för att slippa gå upp och svara). Hon är den eviga ungdomen som man ser varit mycket vacker förr i tiden. Dock har skönheten förfallit med att kilorna ökat och inte kan hon förlita sig på sin hjärna heller (exempelvis hon har aldrig förstått sig på det där med mobilalarm på mornarna utan snarare förlitat sig på att solen ska väcka henne - trots att hennes sovrum ligger mot norr). Hon försökte göra högskoleprovet en gång men insåg snart att hennes framtid kanske inte låg i akademiska studier trots allt. Hon tog då jobbet i kassan på Ica Kvantum något år men tröttnade snart på den slitsamma livsstilen. Turligt nog ärvde hon lite pengar då hennes gammelfaster dog och har därmed kunnat leva det slappa livet hon alltid önskat. Hon är rädd för att bli ensam och har därmed alltid på radion så att det känns som om någon hela tiden är hemma. I relationer är hon mysaren. Den som gärna kryper upp i soffan tillsammans med sin partner och dricker varm choklad. Tyvärr har inte partnen infunnit sig ännu men hon har fortfarande hopp. Varför skulle någon säga nej till hennes skönhet? Så hon fortsätter att se på film ensam, köpa latte och Camel-cigg ensam och drömma sig bort - ensam. Men hon är inte olycklig. Hon vet ju att framtiden bara är satt på pause tills hon trycker på play igen. Det tragiska är att hon för länge sedan glömt bort hur hennes DVD fungerar och kan därmed inte trycka på någon knapp allas. Men hon misströstar inte snart kommer någon för att hjälpa henne att ta tag i livet.

Möt Wilma. Wilma är den ambitiösa som alltid blickat framåt och siktat mot stjärnorna. Hon var bäst i klassen i alla ämnen, den som råpluggade på rasterna och som alltid satt längst fram i klassrummet på samhällslektionerna. Efter gymnasiet hoppade hon direkt på Handelshögskolan och satsade stenhårt för att få höga betyg för hon visste att det var nu det gällde - ville hon bli någon skulle det avgöras här. Hon lyckades bra och kom ut på andra sidan med ett chefsjobb på Nordeabanken. Och hon är verkligen chefen personifierad. Bestämd men vänlig. Hård men trygg. Mot dem som jobbar bra är hon snäll som en kattunge men mot de som slappar och slöar förvandlas hon till en tiger som inte drar sig för att bita till om det krävs. Hon har aldrig haft någon skönhet att förlita sig på så om hon velat ha en relation hade hon varit tvungen att visa sin insida - något hon aldrig skulle göra. Hon är livrädd för att bli sårad och murarna runt hennes hjärta är högre än Himalaya. På kvällarna sitter hon uppe sent och tittar på svart/vita, romantiska filmer från 40-talet och drömmer sig bort. Hon har inte tid med egna relationer men har en enorm modersinstinkt; så fort hon ser ett litet barn så ringer den biologiska klockan och hon bara måste ge denne en glass eller kanske en tia. En tår rinner då och då nedför hennes kind i ensamheten men hon torkar den snabbt och sätter på sig masken igen. Ingen ska se henne svag, hon ska ju vara den starka bossen. Och vem kan lita på en chef som gråter som ett barn ibland?

Jag älskar såklart båda lika mycket. Deras olika personligheter kompletterar varandra och jag kan knappt tänka mig den ena utan den andra. Hur skulle era husdjur vara? Som er kanske..?