Om partyt som aldrig infann sig

Jag vet inte vad jag hade för för- hopp- ningar på 080808 men nog var de höga som skyskrapor. Jag vet inte vem som skulle uppfylla dessa, hur det hela skulle gå till eller vad det var för något. Jag bara hoppades in i det sista att allting skulle bli grymt utan att jag skulle behöva göra något. Naivt. Nu ska jag väl inte ljuga, kvällen blev absolut trevlig. Till att börja med var jag, Fia och Felli hos Kelly och lagade mat och myste. Vi drog oss succesivt bort från matbordet och till soffan. Då börjar plötsligt folk fixa sig i ordning. På med mascaran, hitta snygga kläder, checka spegelbilden. Som det ska vara antar jag men någonstans i allt denna pepp inför party tappade jag bor min pepp. Någon ville se nått band på Medis, någon ville checka läget på Stureplan och just då blev jag bara anti allt som hade med fulla, tönt-brats, fyverkerier, påhittade festdagar och wannabe-milleniumfiranden att göra. Trots många försök till annat slutade det med att alla bara stannade i Älvsjö, drog runt lite. Hamnade hos Fia med en vattenpipa och fyra keramikkoppar med te. Det var jättetrevligt att bara sitta hos henne och prata, tillsammans. Ingen av oss fick det partyt de hade hoppats på men iaf en mysig kväll. Jag är nog den som har behövts peppats hela tiden så jag säger detta till mig själv; Det kommer fler partytillfällen, än är du ung, livsgnistan är kvar, partyna ska ingenstans, du har tid. Hade jag tänkt så hade jag kanske varit pepp på party. No pressure. Nej, nu låter jag som en gammal, grubblande tant.
Nästa gång; party.
Klart slut.